Ps. 126:5-6 De som sår med tårar skall skörda med jubel. 
Gråtande går de ut och bär sitt utsäde.
Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.

Jag brukar ibland tänka på alla de som i många år sått ut, men aldrig har fått se någon skörd. Tänk vilken smärta det måste vara hos alla gamla bönhustanter och gubbar som har kämpat så hårt i alla år, men ändå bara fått se allt det man hoppats på sakta dö ut. Jag tror att vi skall ha en stor respekt och vördnad för de bönemän och bönekvinnor som gått före oss. Det kan vara lätt att döma ut dessa "förfäder" och tycka att de varit gammalmodiga och konservativa. Jag råder dig att se på bjälken i ditt eget öga.... ja förresten, hur går det med din egen skörd? Personligen så känner jag mig väldigt liten och hjälplös.

Jag är dock viss om att vi en dag när vi nått frihetens land, dvs. vår himmelska boning kommer att förvånas när vi får se de nyanlända invånarna och inse att det är skörden på det just vi fick så ut. Tänk också vilken glädje det blir för bönhustanterna och gubbarna när de inser att deras arbete inte alls har varit förgäves!

 Slutligen så kan det vara värt att tänka på att det kan ta ganska lång tid för ett korn att gro, dessutom så krävs det både vatten, bra jordmån samt lagom med sol och värme. Detta innebär att det kan ta ett tag innan sådden ger skörd, men var så säker....den kommer!                                                      

                                                                                              /Ingvar