Det var en gång en man som hade långkalsonger på sig redan när han föddes. Kalsongerna var inte särskilt besvärliga att ha på sig när han växte upp. Det blev dock betydligt värre när han närmade sig vuxen ålder. De kliade, skavde och luktade så illa att det var näst intill outhärdligt.
Plötsligt en dag så kom en av kungens tjänare förbi hos honom. Kungen skulle ha en stor bröllopsfest och mannen med långkalsongerna blev bjuden. Kungen hade skickat med en låda bröllopskläder så att alla gäster kunde ha kungens festkläder på sig vid bröllopsfesten.
Mannen med långkalsonger blev väldigt glad och tog genast på sig bröllopskläderna. Problemet var bara att långkalsongerna var helt hopplösa att få av sig, så mannen lät dem sitta kvar under bröllopskläderna. Mannen började den långa vandringen mot bröllopsfesten. Kalsongerna skavde ,kliade och stank något alldeles oerhört. Kalsongerna tog upp en stor del av mannens energi. Mannen blev erbjuden hjälp att ta av sig dem, men han tackade nej och menade att långkalsongerna var en del av honom själv. Det var ju en lång och besvärlig process att bli av med dem och dessutom så åt han numera en tablett som lindrade symptomen något.
Efter en tid så kom han äntligen fram till den stora festsalen. Mannen gick in med sina vackra bröllopskläder och stinkande långkalsonger. Kungen blev glad när han såg honom men såg rätt så besvärad ut av stanken.
Kungen frågade varför mannen hade på sig långkalsongerna eftersom de verkligen inte passade till de fina bröllopskläderna. Han förklarade också för mannen att de varit ett hinder för honom i hans kallelse eftersom de tagit nästan all hans kraft och energi. Sedan bad han en ängel att ta fram en stor kniv och skära bort dem så att mannen äntligen kunde bli fri.
Sensmoralen är att vi klär av oss den gamla människan, dvs, vårt gamla liv när vi tar emot Jesus i vårt hjärta. Vi tar sedan på oss de nya kläderna, dvs, vårt nya liv. Det finns dock en del problem som gärna vill hänga kvar. Ett exempel är psykisk ohälsa. Det är detta som långkalsongerna i berättelsen symboliserar. Det finns något som brukar kallas generationsförbannelser. De följer med i släktled efter släktled. Det är lätt att tro att vi måste leva med dessa, precis som mannen trodde att hans lott i livet var att gå med stinkande långkalsonger.
Faktum är dock att vi är nya skapelser i Kristus. Vi måste inse att vår identitet är i honom. Det innebär att du och jag redan är fria från just våra långkalsonger, de hör inte längre till oss. Vi har ju tagit på oss bröllopskläderna, så vår position är inte längre nederlag.
Vi har alla fötts med olika typer av långkalsonger. De ser alla olika ut. En del kalsonger är lätta att ta av och andra är otroligt jobbiga. Vi kan självklart be för varandra men ofta så ligger våra problem på ett djupare plan. Var därför inte rädd att ta hjälp med att få av dig just dina långkalsonger. Sök gärna hjälp hos någon själavårdare så att knutarna i just din själ kan lösas upp. Dina problem är inte alls för banala. Var inte så stolt att du går hela livet utan att ta itu med just dina problem. En förutsättning för att vi fullt ut skall kunna hjälpa andra är ju att vi själva fungerar - eller hur?
/Ingvar