Jag är definitivt inte den som kan skryta över mitt böneliv i hemmet, ej heller över mina bibliska kunskaper eller den tid som jag lägger ner på de "himmelska" tingen. Min fru Ingela är faktiskt den som håller fanan högt i just vår familj. Vi borde ha mer av gemensam bön vilket jag vet att hon saknar. Faktum är att jag också känner så men ändå blir det inte av så ofta som det borde. Om du haft en bild av mig som en bedjare och troshjälte så kan du omedelbart kasta den illusionen i papperskorgen! Nu känner du till sanningen om Ingvar Hörnvall. 

Igår hade vi besök av en familj som är så fina. Vi grillade hamburgare och hade en skön och avslappnad kväll tillsammans. Innan vi skildes åt så lovade vi att be för varandra. I morse när jag var ute i sommarhuset och kittade fönster kom plötsligt Den Helige Andes närvaro så starkt att jag blev knäsvag. Glädje, frid och härlighet genomsyrade hela min varelse. Då visste jag att de bad och välsignade oss. 

Jag tror att det är meningen att vi ska bära varandras bördor självklart praktiskt men också andligt. Det är så skönt att veta om att det finns människor som ber för mig och oss just när vi behöver det som bäst. De troendes gemenskap handlar om människor som mitt i sina misslyckanden och i sin svaghet hjälper och stöttar varandra. Tack! /Ingvar