Olika varianter av fotsteg och hur vi kan uppleva dem är en intressant fråga. När jag hade börjat en anställning som skogsröjare, så hamnade jag i ett arbetslag med två andra killar. Efter en tid så började de åka hem från jobbet allt tidigare på dagen. Efter ett par månader så åkte de hem redan vid halv två på eftermiddagen. Det var inte särskilt roligt att vara kvar ensam på jobbet när de hade åkt. Dessutom så jobbade vi på ackord, så lönenivån sjönk stadigt.
Efter en tid så ringde jag min dåvarande chef och berättade vad som pågick. Nästa arbetsdag kom jag till rast-kojan en stund före mina arbetskompisar, och efter en stund kom de åkande med bilen och klev ur. Deras fotsteg mellan bilen och arbetskojan vittnade tydligt om två mycket arga arbetskompisar, detta eftersom deras förehavanden hade avslöjats. Deras fotsteg var vid detta tillfälle allt annat än ljuvliga. Jag kommer inte att gå in på alla turer om vad som hände där i kojan, men båda två fick med tiden sluta sitt arbete eftersom de inte skötte sig.
Det finns ju många andra typer av fotsteg också. Den taktfasta, men hotfulla soldatmarschen eller fotstegen vid en glad dans, eller steppuppvisning. Jag tänker också på de glada lekfulla barnens trippande fotsteg. Man kan också genom att höra fotstegen uppfatta om en människa har en försiktig eller lite mer burdus personlighet. Faktum är att vi ofta kan höra på fotstegen vad som väntar oss, redan innan vi med våra ögon har sett vad det faktiskt är.
Nu finns det ju också fotsteg som är de allra ljuvligaste man kan tänka sig. Nämligen fotstegen av de som bär fram frälsningens budskap!
Jesaja 52:7
(Bibel 2000) Härligt är att höra budbärarens steg när han kommer över bergen, han som bär bud om seger, som ropar ut goda nyheter, bär bud om räddning och säger till Sion: Din Gud är konung!
(1917 ) Huru ljuvliga äro icke glädjebudbärarens fotsteg, när han kommer över bergen för att förkunna frid och frambära gott budskap och förkunna frälsning, i det han säger till Sion: »Din Gud är nu konung!»
/Ingvar