I en del av våra kyrkor så är det stora brister när det gäller undervisning i den "kristna läran". Ja ibland så undrar jag till och med om man inte medvetet utelämnar sådant som kan väcka anstöt eller vara obekvämt. Man har exempelvis väldigt lite undervisning om andedopet, helande och ofta väldigt lite om helvetet och betydelsen av att vi faktiskt gör upp med synden i vårt liv. (vi lyfter fram den positiva sidan av evangeliet, och därför talar vi inte om det negativa. -ett citat från en präst.) Detta får till följd att kraften uteblir, för om det inte sås ut någon säd, så kan det ju inte heller bli någon tillväxt i våra liv.
I andra kyrkor så har det istället blivit någon slags korvstoppning, ett hysteriskt ekorrhjul av seminarier och stillasittande bänk-nötande. Människor som egentligen borde varit aktiva ute på missionsfältet har istället passiviserats, och dessa stackare tror att de aldrig kommer att ha en tillräckligt hög kunskapsnivå för att kunna vara Jesu representant här på jorden. Bara för att få sticka ut hakan lite mera så kan det också vara så att det är lite bekvämt för oss när det är lite ombonat, och dessutom så är man ju trots allt i ett ”nytt”, ”fräscht” sammanhang.
Ja, vad månde det bliva av detta snurr.....
/Ingvar