I en by i vår närhet så var det en bonde som sköt sig själv till döds vilket självklart var oerhört tragiskt. Han hade kommit in i köket till sin fru och var kraftigt berusad, han hotade henne med älgstudsaren och hon flydde till grannarna. Dom larmade polisen, och när polisen kom till huset så var han redan död. Några dagar senare så blev jag ombedd att arbeta där, eftersom jag arbetade som avbytare vid den tiden. Arbetet som avbytare innebar att man skötte om lantbruket när bonden var ledig eller sjuk.
När jag var där och jobbade så ville mannens fru bjuda på fika varje morgon efter lagårdspasset, och eftersom jag är förtjust i både kaffe och kakor så gick jag in och fikade varje morgon. Vi samtalade om lite av varje, och ofta så satt jag där någon timme tills det på ett speciellt sätt kändes mättat. Dom här kaffestunderna fortsatte i några veckor tills korna var avvecklade från lantbruket.
Efteråt så fick jag veta av en anhörig att jag varit den enda avbytaren som tagit sig tid (eller vågat) gå in och fika hos kvinnan. Jag fick också veta att dessa stunder hade betytt väldigt mycket för henne. Sensmoralen är att vi ska ta oss tid, och våga möta människor i alla livets omständigheter, och även om det är en väldigt enkel handling så kan det betyda så mycket för en människa med behov. Ja tänk vad en kopp kaffe kan betyda..... :o) /Ingvar