Då är det dags igen. Dags att summera ett år som har varit och återigen gå in i ett nytt år. Tänk vad livet bara rusar iväg, ja åren bara går..... Men en sak är ändå sann, och det är att Guds löften består.

Många av oss bär på drömmar och visioner. Men många känner faktiskt också en hopplöshet och apati. Men då är det dags för dig och mig att återigen lyfta blicken och skåda in i de löften som Gud har gett oss. I bibeln så finns det flera exempel på människor som under många år har fått vänta på att Guds löften ska fullbordas. Det kan verkligen pröva vårt tålamod. Men faktum är att vi nog ofta behöver förberedas för vad som komma skall. Detta måste ske i våra hjärtan så att vi inte hamnar i högmod när Gud brukar oss på olika sätt.

Tänk vilka mäktiga under Herren brukade Mose till. Nog behövde han vandra 40 år i öknen och bli en ökengubbe! En misslyckad individ som inget var i sig själv. Eller Gideon som var den minste i det mest betydelselösa släktet. Gud väljer ofta ut det som ingenting är. Detta för att just de människorna är sådana som har ett ödmjukt hjärta. 

Jag är själv tacksam över alla mina misslyckanden. Både för att det ger en visdom om livet och en förståelse samt empati till andra som gör fel saker och felaktiga val. Men den största tacksamheten jag känner gäller faktiskt det faktum att jag genom allt som hänt har fått ödmjukas i mitt hjärta. 

Jag inser ju att Herren har gett mig många sånger och visor. Något som faktiskt är mirakulöst och en gåva ifrån himlen. Om jag vore en lyckad och näst intill felfri människa så hade det faktiskt varit nära till hands att bli högmodig.

Jag tror att vi behöver vara väldigt ödmjuka i vårt hjärta för att kunna bära hans gåvor utan att hamna i högmod! Just därför så är jag väldigt tacksam över att vara lilla misslyckade jag, som inte kan ha mitt beröm i något annat än Guds underbara nåd!   /Ingvar