Många av er som läser detta är ju själv en förälder. Om du inte har hunnit bli, eller om du aldrig blev förälder, så får du tänka dig in i hur det skulle vara. Livet blir ju helt enkelt olika för oss människor.

Om du tänker dig att du har tre barn. Två pojkar och en flicka. Du älskar verkligen dina barn och du ser dem växa upp. Men trots att de är syskon, så visar sig olikheterna redan när de är bebisar.

Den äldsta sonen hamnar redan i tidig ålder i dåligt sällskap. Han börjar dricka alkohol och i viss mån också knarka.

Den yngre sonen har det bekymmersamt med sin sexualitet och dras till det onaturliga umgänget. Han blir så småningom en bög, en riktigt fjollig superbög.

Flickan däremot är exemplarisk. Hon sköter skolarbetet perfekt. Hon umgås med mycket fina och skötsamma  vänner. Hon är i det närmaste exemplarisk.

Nu kommer min frågor.

1) Om du var förälder till dessa barn. Vem skulle du älska mest? Jag hoppas och tror att ditt svar är att du älskar alla tre lika mycket.

2) För vem av dessa skulle du känna störst oro? Jag gissar att ditt svar är att du skulle känna mest oro för den äldste sonen som missbrukar. Men jag tror också att du skulle ömma väldigt mycket och känna en stor sorg över situationen som din homosexuella son levde i.

 Min sensmoral är att man som förälder  älskar man sina barn lika mycket hur det än går för dem med livet. Jag tänker ju att det är samma sak med vår himmelska far. Han slutar ju inte att älska oss bara för att vi misslyckas. 

Luk 15: 4-7  "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det?  Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.

Rom 5:20-21 Dessutom kom lagen in för att fallet skulle bli större. Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer. Liksom synden regerade genom döden, så skulle också nåden regera genom rättfärdigheten och ge evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.

                                                                           /Ingvar