När jag för några år sedan vikarierade som "städtant" fick jag vara med om en smärre "skräckupplevelse" på hög höjd. 

Jag städade då på ett dagis i Vännäs samt ett äldreboende. I äldreboendet fanns det ett trapphus på tre våningar samt en nedfart till källaren. Det blev alltså fyra våningar till de översta fönstren i trapphuset. Fönstren var rejält skitiga på utsidan och därför så erbjöd jag mig att putsa dessa fönster.

Min dåvarande chef tyckte att det var en bra idé och hyrde därför en mindre kranbil.  Jag klev ner i korgen och kranbilens ägare körde ut kranen nästan längst bort och längst upp.  Då tog det plötsligt stopp. Kranen gick inte att köra varken uppåt eller neråt, inåt eller utåt . 

Oron växte och jag tyckte att mannen borde ringa brandkåren.  Istället ringde han en kompis som hade en skylift. De skickade upp skyliftens korg i höjd med tredje våningen där jag stod.  De föreslog sedan att jag skulle kliva över från kranbilens korg till skyliften, vilket jag också gjorde. Problemet var att skyliften sjönk ner några decimeter när jag ställde ner ena foten i dess korg  och kranbilens korg åkte på motsvarande sätt uppåt.  Jag blev således hängande i ena knävecket mellan de båda korgarna. Det måste ha sett jätteroligt ut, men det var inte alls särskilt skoj att hänga mellan korgarna där uppe i luften. 

De hissade då upp skyliften några decimeter så att jag  äntligen kunde kliva ner i korgen och välbehållen komma ner.

När jag äntligen hade kommit ner så hade jag två val att göra. Det ena var att inte åka upp igen och därigenom kapitulera för rädsla. Det andra alternativet var att övervinna. Jag frågade därför om det gick bra att åka upp med skyliften så att fönstren kunde putsas. Jag erkänner att benen var lite skakiga men det gick ändå riktigt bra och fönstren blev så småningom putsade.

Vi har hela tiden olika val att göra när det gäller att övervinna fruktan. Vi väljer själva om vi ska övervinna den eller sakta men säkert bli allt mera bundna och hindrade av den. Vi behöver inte alls ha modet att hoppa fallskärm men sådant som hindrar oss i vardagen tror jag är viktigt att övervinna. Flygrädsla, hissar, hundar, socialfobi, mat, baciller mm. 

Fundera gärna på vad det är som har blivit ett hinder i just ditt liv.  Bestäm dig sedan för att stegvis övervinna fruktan på just det området. Det är nämligen så du kommer att bli fri.

Apropå skylift så känner jag en man som skulle byta en lampa på lyktstolpen hemmavid. Han hade lånat en bilsläp med en stege som man vevar upp och därefter kliver upp på. Dessa användes av brandkåren för längesedan. De hade vid detta tillfälle besök av en familj från Pakistan. Mannen från Pakistan stod och tittade på när han stod på den gamla brandstegen och bytte lampa. Så sade han plötsligt: In Pakistan we are using something we call skylift!!!  /Ingvar