Jag kör ju som sagt buss numera. Man skjutsar mest skolbarn, men också en del vuxna. Under förra veckan, så kom en man raglande efter trottoaren och ville kliva på bussen. Han ramlade på trottoaren just framför bussen, men kravlade sig upp igen. Jag öppnade bussdörren och sade till honom att bara kliva på. Bussen blockerade trafiken och jag insåg att han skulle få stora mycket stora problem att betala bussresan i sitt mycket berusade tillstånd.

När mannen skulle kliva av bussen började barnen ropa elaka saker. Mannen klev ur bussen och höll åter på att ramla. Jag blev så otroligt ledsen och sade till barnen att det är en människa som har det väldigt jobbigt och att man inte ska vara elak med honom. De förstod nog inte vad jag menade. De är ju barn, precis som man själv var en gång.

Den här händelsen fick mig att tänka på Kalle Bärs. En alkoholist i byn som var i farten när jag växte upp.

Jag kommer ihåg ett tillfälle när vi var och fiskade nere vid bäckmynningen i Storsjön. Kalle Bärs var ute på sjön i en båt och fiskade. Jag kommer ihåg hur det ropades en massa elaka saker till honom. Minns faktiskt inte om jag själv gjorde det, men jag tror inte det eftersom jag var en av de yngsta där.

Nåväl, det finns verkligen något i den mänskliga naturen som är riktigt otrevligt. Allt det som får oss att vara elaka mot den som har det svårt i livet, eller är ett annorlunda original. 

Detta är något som vi alla måste brottas med. Den fallna naturen, allt det onda som bor inom oss, ja allt det dumma som vi gör fastän vi egentligen int vill!

                                                                               /Ingvar