Det var en gång en man som i sin ungdom levde i en nära relation med Gud. Det hände dock tråkiga saker, i huvudsak bestående av religiös kontroll. (Dvs. överkörd och pådyvlad massor av förbud och tvång!)  Detta gjorde att han började bygga upp en mur i sitt hjärtas inre. Muren i  bestod i huvudsak av grå stenblock. 

Åren gick och mannen träffade sin livskamrat,  de fick barn och såg dem växa upp. Men hela tiden fanns  muren i hjärtat kvar, och den blev med tiden allt större. 

Tillvaron var dock väldigt grå och livet innanför muren var tämligen meningslöst. Bekymren hopade sig så till den milda grad att livet allt mera tedde sig outhärdligt. 

Så en dag började mannen att plocka ner muren sten för sten. När muren hade öppnats så fanns det ett vackert, soligt landskap bakom den. Mannen gick ut i det vackra landskapet och kunde äntligen njuta av solen och värmen.  

Så kunde mannen äntligen finna mening och glädje i sitt liv, och borta var suget efter alla de surrogat den här världen har att erbjuda .

Vi kan lätt bygga upp en mur i vårt hjärtas inre rum. Riv ner den omgående, så att också du kan springa ut i det vackra soliga landskapet! /Ingvar