Jak. 1:26 Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, då är hans gudstjänst ingenting värd.
Jak 3:8 -9 Men tungan kan ingen människa tämja, den är ostyrig och ond och full av dödligt gift. Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild. 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder.
Den här texten skriver jag med stor ödmjukhet. Det beror på att jag kan benämna mig själv som en grodman. Ur min mun kommer alltför ofta helt förfärliga och ogenomtänkta ord. Det som ger mig frimodighet att trots mina brister våga sticka ut hakan är det faktum att jag är renad genom Jesu blod. Alla mina felsägningar och fula ord är genom hans död på korset helt utplånade.
Jag har under de senaste åren förfasat mig över det språkliga förfallet i vårt land. Språket färgas allt mera av svordomar, förbannelser och förtal. Detta smyger sig även in hos kristna. Ett exempel är frasen "jag blir så förbannad". Personen som uttalar detta menar att denne är arg, men personligen skulle jag aldrig uttala denna fras om mig själv.
Jag lever och vill fortsätta att leva i välsignelse. Att uttala och mena att man blir förbannad är ju alldeles förfärligt. Orden har mera kraft i sig än vad vi kan ana. Bibeln talar ofta om kraften i det uttalade orden. Vi lever självklart i nåden och våra misstag är förlåtna och glömda. Faktum kvarstår dock att våra uttalade ord ger konsekvenser. Vi har ett viktigt val: Välsigna eller förbanna! /Grodmannen