Jag har väl aldrig känt mig som en själavårdare, men likväl kan vi få fungera i det Gud har bestämt oss till att vara.
I början av min "musikaliska karriär", så skrev jag roliga, lite bitska och radikala texter om Jesus. Det var också texter som starkt gick emot religiös möteskultur. Jag fick flera gånger tips om att istället modernisera gamla läsarsånger, så skulle jag nog se att det fanns en plats för mig i kyrkorna.
Drivkraften har dock alltid varit att förmedla det Gud vill att just jag ska förmedla, detta även om inte alla uppskattar det jag gör. Efter några år så var det en kvinna som förmedlade en profetisk hälsning: Du ska skriva själavårdande texter. Jag blev helt paff, det var helt enkelt omöjligt. Ett par år senare var cd-skivan klar, detta eftersom ett mirakel hade skett.
Jag sålde nog inte mer än något tiotal av dessa cd-skivor, så garderoben är full av dessa, men jag var i Floda och spelade in låtarna på TV och berättade om vad de betydde. Programmet sändes bland annat i kanal 10 vid flera tillfällen, så nog fick det ändå spridning! Gud vet alltid vad han gör både i stort som smått.
Låttexter går alldeles utmärkt att läsa i diktform, och psalmerna i psaltaren är ett utmärkt exempel på detta. I "dikten" nedan så finns det ett par saker jag vill förklara: De drakar och monster som omnämns är en beskrivning av de jobbiga eller traumatiska händelser som vi har gömt i vårt inre. Vi har på ett effektivt sätt förträngt dessa, så att de nästan har fallit i glömska. Likväl så skaver dessa händelser inombords. Därför måste de plockas fram och bearbetas, så att vi äntligen kan få må riktigt bra!
Dikt nr1
Famlar i mörker ,var ska jag gå. Ser ingen utväg, kan inte förstå. Det som en gång var lycka, har "blitt" smärta och sorg, famlar i mörker, ja var ska jag gå.
Men visst finns det vägar i de djupaste snår. Finn ljusets stigar bland stenar i själens sår. Visst är det svårt, men jag tror att det går.
Lyckan den kommer och lyckan den går. Skönt då att veta, Guds kärlek består. I dödsskuggans vandring i djupaste dal. Bland snår och bland tistlar i dödsskuggans dal.
Men visst finns det vägar i de djupaste snår. Finn ljusets stigar bland stenar i själens sår. Visst är det svårt, men jag tror att det går.
Där i själens djup, där ingen har vart förut. Bland tistlar och stenar i de mörkaste djup. Säger till alla monster och drakar kom ut. Där i själens djup, där ingen har vart förut.
Men visst finns det vägar i de djupaste snår. Finn ljusets stigar bland stenar i själens sår. Visst är det svårt, men jag tror att det går.
Hittar ett fönster i den mörkaste vrå. Vågar jag öppna mitt fönster i tro. Öppna för frihet och öppna för ljus. Vågar jag öppna mitt fönster i tro.
Men visst finns det vägar i de djupaste snår. Finn ljusets stigar bland stenar i själens sår. Visst är det svårt, men jag tror att det går.
/Ingvar