Förmodligen så har du liksom jag många gånger misslyckats totalt med den vackra plyschfasaden. Vi vill ju så gärna att allt ska vara fint på ytan. Problemet är bara att vi aldrig kan få ett förändrat beteende genom köttslig ansträngning. Jag lovar dig att du kommer att misslyckas hur många gånger som helst, och detta säger jag av egen erfarenhet....
Om man ändå tappert försöker dölja sina dåliga sidor, så kommer det med all säkerhet att genomskådas av de allra flesta. Det är denna typ av beteende som gör att man nästan kan slå en baklänges frivolt av irritation, när man träffar på vissa plysch-fasad-kristna individer....urrk! Det är verkligen falsk, och den dom lurar allra mest är faktiskt sig själva.
För att få ett ändrat beteende mönster så måste vi vända våra felaktiga beteenden ryggen. När vi istället vänder oss till Gud och umgås med honom, så kommer vi att färgas av hans närvaro. Det är så vi kommer att lysa precis som Mose gjorde när han umgicks med Gud.
Jag kommer ihåg när jag och Ingela för några år sedan satt på en bänk i ett tältmöte. Plötsligt drog Ingela i min skjortärm och pekade på en äldre kvinna som satt nära oss. Jag har faktiskt aldrig sett något liknande, kvinnans ansikte lyste som solen, ögonen strålade och hela hennes varelse utstrålade en försmak av himlen. Hon var bland det vackraste jag sett, och om det är en sådan härlighet i himlen, så vill jag verkligen vara där.
Slutligen så kan jag meddela er kvinnor att ni kan kasta alla era dyra antirynk-krämer i soporna. Skönhet kommer nämligen främst av att umgås med Gud. Ha en bra dag! :o)
2 Mos 34:29-30 När Mose sedan steg ner från Sinai berg och på vägen ner hade med sig vittnesbördets båda tavlor, visste han inte att hans ansiktes hy strålade, därför att han hade talat med HERREN. Aron och alla Israels barn såg Mose, och se, hans ansiktes hy strålade. Och de fruktade för att komma nära honom.
2 Kor. 3: 7-11 Redan dödens ämbete, som med bokstäver var inristat på stenar, framträdde i sådan härlighet att Israels barn inte kunde se på Moses ansikte för dess strålglans, fast den glansen bleknade. Hur mycket större härlighet skall då inte Andens ämbete ha? Om redan fördömelsens ämbete trädde fram i härlighet, hur mycket mer överflödar då inte rättfärdighetens ämbete av härlighet. Ja, det härliga är i detta fall utan härlighet på grund av den överväldigande härligheten. Ty om det som bleknade framträdde i härlighet, så framträder det som består i ännu större härlighet.
/Ingvar