När jag gjorde militärtjänst ("lumpen") så var väl inte min frimodighet på topp. Jag hade dock en bibel uppe på klädskåpet som jag brukade läsa i några minuter ibland. Därigenom visste mina kompisar på luckan att jag var troende. 

En dag berättade en lumparkompis om ett ungt par som varit pingstvänner. De hade "busat" i sänghalmen och den unga tjejen blev gravid. När detta uppdagades krävde pastorn och äldste att de båda skulle ställa sig framme i kyrkan och be hela församlingen om förlåtelse för det dom gjort. Följden blev att de lämnade församlingen och Gud i bitterhet och besvikelse. 

Lumparkompisen frågade mig vad jag tyckte om händelsen och jag svarade något om att det kändes väldigt fel. Jag anser att det är helt förkastligt att stena människor i ett utsatt läge. Min övertygelse är att de var väl medvetna om att de hade handlat fel och självklart inte borde hängas ut offentligt.

Tänk vad som hade hänt om de istället hade fått hjälp och stöd i den uppkomna situationen. Jag har ibland blivit påmind om det här paret och bett för dem båda. 

För några veckor sedan kom en berättelse till mig som är påhittad, men absolut kan ske i verkligheten:  

Det var en gång en församling.  Där fanns bland många andra en pastor, en äldstebroder som hette Ernst och hans fru Lisa. I denna församling fanns det också ett ungt, nyförälskat par som båda var studenter.

En dag satt pastorn i sitt kontor som också var ett samtalsrum där förberedelserna för nästa Gudstjänst ägde rum . Han kände sig lite tom och frustrerad, ja han saknade helt enkelt inspiration.

Plötsligt knackade det på dörren och in kom det unga studentparet. De satte sig ner på andra sidan skrivbordet och efter att ha småpratat lite nervöst en stund, så kom det fram att hon var gravid. Pastorn såg lite chockad och omtumlad ut men var ändå mild och kärleksfull. 

Någon timme senare ringde telefonen hos äldstebroder Ernst. Detta hände just när han skulle spika fast en takskiva i hallen de höll på att renovera. Ernst fumlade runt,  skivan ramlade ner i golvet och blev lite kantstött när han skulle svara i telefonen. Han var irriterad men ändå förhållandevis trevlig när han äntligen kunde lyfta på luren. 

- När pastorn i andra sidan av luren berättade vad som hänt sade Ernst  -Jag blir helt chockad...... - Men det är ju helt fantastiskt. 

Ernst ropade högt till sin käresta: - Lisa, vet du vad som har hänt.....

Lisa som var en mycket driftig person började genast förbereda den stora dagen som skulle äga rum en dryg månad senare och hela församlingen engererade sig. Någon samlade in pengar till vigselringar och hyra av bröllopskläder. En annan hjälpte paret att hitta en billig och lagom stor lägenhet. Det samlades också in pengar till möbler och husgeråd så att paret kunde bilda familj tillsammans.

Det bakades, lagades mat till festen och några musiker övade på de sånger som brudparet önskade, ja hela församlingen jobbade för, och längtade efter den stora dagen.

Pastorn kände att det var något extra speciellt med det unga studentparet. Han bad till Gud att det skulle få bli en dag av full upprättelse för de unga tu.

Så  hade den stora dagen äntligen kommit.  Pastorn stod framme i den sprängfyllda kyrkan och hälsade alla välkomna dit. Det var en enorm förväntan i atmosfären, ja alla i församlingen hade längtat i flera veckor efter den här stora glädje-dagen. 

Så spelades ingångsmusiken och dörrarna längst bak i kyrkan öppnades. In kommer en mycket stolt ung man i frack hand i hand med sin vackra brud. Hon hade vacker, vit klänning och strålade av renhet och lycka. Under klänningen kunde man ana en liten  "bulle på jäsning", vilket gjorde att alla blev extra glada och förväntasfulla på vad som framgent skulle komma.

Lisa (äldstebroderns hustru) gick fram och läste en dikt hon hade fått på sitt hjärta som var speciellt till brudparet:

En dikt till brudparet!

Nu står dom här, hand i hand. En kvinna  och en man, ja se, hur dom älskar varann. Hon strålar av renhet, så vacker och så skön. Hon ler mot sin prins, ja tänk, att drömmen blev sann.

Ni är bilden, av en konung och hans brud. Bilden av en konung och hans brud. Bilden av det himmelska bröllop en gång. ja bilden av en konung och hans brud.

Hela församlingen hade den här dagen en glädjefest som var ett minne för livet. Upprättelsen för det unga studentparet var total och det tidigare "misstaget"  förbyttes till glädje för alla. 

Nere i hörnet av kyrkan stod det en äldre, tårögd man. Han uttryckte nog vad alla på bröllopsfesten kände när han tankfullt utbrast:  Det här är nog  det vackraste och underbaraste brudpar jag någonsin sett! 

Snipp, snapp snut, så var denna lilla berättelse slut!

/Ingvar