I detta inlägg så tänker jag berätta om en ganska speciell händelse. Vi var på julotta i en trevlig liten by. Allting var mysigt med julsånger, tända ljus och den där speciella, mysiga julottekänslan. Men när predikanten började förkunna så kändes det plötsligt väldigt jobbigt, det var inte nödvändigtvis det han sade, för han talade om Jesus, frälsning osv. men atmosfären var hur jobbig som helst. Man satt faktiskt och önskade att han skulle sluta med sitt ”surr”..... ni vet säkert vad jag menar... Plötsligt så fick jag se en rök som kom ut ur hans mun, och hela rummet fylldes av en tjock dimma, det var läskigt för den här dimman sövde alla som fanns i rummet, och bakom dimman så såg jag fiendens soldater.
Vi kan inte vara naiva och tro att allt är bra, bara för att det kommer från en predikant eller pastor. I bibeln så uppmanas vi ju också att pröva andarna. Ta till dig det som känns gott i hjärtat, men rata och undvik situationer där du utsätts för den religiösa bedövningsdimman.
Ords 16:2 En mans vägar är rena i hans egna ögon, men HERREN är den som prövar andarna.
1 Joh. 4:1 Mina älskade, tro inte alla andar utan pröva andarna om de kommer från Gud. Ty många falska profeter har gått ut i världen.
Nu är det ju inte alltid religiös bedövningsdimma som gör att vi är trötta, utan det kan ju helt enkelt bero på fysisk utmattning, det handlar ju inte bara om demoner. :o).....vi kan läsa en kul händelse från: Apg 20: 7-12
I Troas
Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt. Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: "Var inte oroliga. Han lever." Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Sedan han hade talat länge, ända till gryningen, gick han därifrån. Och de förde fram den unge mannen. Han levde, och de blev mycket uppmuntrade.
Så kan det också gå, slutet gott, allting gott... :o) /Ingvar