Ja nu sitter jag här och skriver igen efter en lång paus. Det har nämligen varit massor att göra eftersom vi håller på att byta kök. Nu är det nya köket äntligen igång, även om det återstår en hel del mindre arbeten.

Jag kan också nämna att det är otroligt gott att få äta kokt potatis med riktigt kött efter en dryg vecka med billys pizza, finduspajer och annan halväcklig micromat.

Det är också märkligt vad tiden går. Vår äldsta dotter som helt nyss var en liten bebis som skumpade på armen,  har nu gått ut nionde klass. Jag känner allt mer hur kort vår tid här på jorden faktiskt är.

Jag har för en tid sedan läst en bok som var mycket intressant, men ändå gav en del huvudbry. Den tog upp detta om helvetesläran med evig pina i helvetet. Nu kommer jag inte att gå in på mera vad den handlade om, men en liten frågeställning var väldigt intressant: Slutar Gud plötsligt att älska oss och blir förvandlad till en tyrann som njuter av att vi i all evighet hamnar i helvetet efter att vi lämnat jordelivet? De som skrivit boken menar att Gud har en plan även för de som inte vill veta av eller fått höra om Jesu försoning här på jorden.

De menar också att han kommer att en dag dra precis alla till sig. Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd, eller att vi inte ska predika evangeliet. En tillvaro utan Guds överflödande liv blir faktiskt ett självvalt helvete. Jag är i ett prövostadium av det jag läst, så jag hoppas att du inte blir allt förvirrad av det du läser nu.

För några dagar sedan blev jag påmind om en begravningsgudstjänst som jag var delaktig i när jag arbetade som kyrkogårdsvaktmästare. Det var en begravning efter en riktig "hedning", som vad jag kunnat förstå var en ateist. Hela släkten präglas för övrigt av en kyla mot evangeliet och Guds liv. Jag satt längst bak i kapellet och kände en sorg över detta, och bad tyst för hela  släkten.

Då fick jag en "bild" och fick se att hela kapellet och att alla som var där  vilade i faderns händer. Han höll upp och omslöt kapellet ungefär som när vi håller en liten kyckling eller kattunge i våra händer.

Avslutningsvis så vet jag väldigt lite om detta med livet efter döden. Vi kan dock vara trygga i att Gud vill allas vårt bästa både här i livet och i evigheten. Jag tror att vi har ett eget val att göra om vi vill leva nära honom eller inte. Jag är ingen teolog och är faktiskt ganska ointresserad av att studera alla svårbegripliga termer, så den enkla och ibland barnsliga Gudstron räcker för mig!  /Ingvar