Jag har den senaste tiden funderat på var alla Gudsmän finns. Personligen så har jag sökt med ljus och lykta för att finna några. Men faktum är att det i vårt avlånga land finns väldigt få sanna Gudsmän. De flesta av oss män har blivit passiva soffliggare eller ännu värre: feminina supermesar! Andra har blivit så upptagna av den här världens bestyr, att elden därför har falnat betänkligt, eller så lullar man på i sin religiösa och skyddade frikyrkokultur.

Även om jag nu själv råkar vara en man och därför kanske är lite partisk, så vill jag ändå hävda att män har något speciellt när det gäller auktoritet, både i den fysiska och i den andliga världen. När mannen intar sin rätta position och börjar ryta då förändras den andliga atmosfären radikalt. Jag tror att det är därför djävulen på ett speciellt sätt har lamslagit just mannen.

Det sägs att blodet isas i ådrorna när björnar ryter. Det är dags att vi män reser på oss och blir rytande björnar i andevärlden, då kommer djävulen och hans demoner att skaka av skräck.

Det är också tänkt att mannen skall vara ett starkt beskydd för sin familj!!! Var tog männen med ett starkt familjeansvar vägen??? Vi bör genast sluta upp med att lyssna till feministrörelsens sjuka propaganda, det är absolut inte ojämlikt att kvinnor och män har olikheter, och har olika funktioner i familj och samhälle. Det är istället dags att bejaka våra olikheter och ta ansvar i det som vi är skapade till att vara. Jag är stolt över att vara en man, på samma sätt så ska du som är en kvinna vara mycket stolt över detta. Vi ska vara mycket stolta över de unika egenskaper som vi har både som man eller kvinna. Vår manlighet eller kvinnlighet är en mycket viktig del av vår identitet. Var rädd om den och låt inte den könlösa förvirringen gripa tag i dig.... :o)                                                                    /Ingvar