2 Kor 4:7 Men denna skatt har jag i lerkärl, för att den väldiga kraften skall vara Guds och inte komma från mig. 

Ganska ofta så kan det kännas irriterande detta med min egen ofullkomlighet. Det finns någon slags inre önskan om att vara det "perfekta" kärlet. Men jag har nog börjat att ändra uppfattning angående detta. 

Visst är det befriande att vi kan vara, svaga, bräckliga och på många sätt otillräckliga, men ändå brukade. När vi delar med oss av evangeliet, så blir det ju så härligt uppenbart att vi lever mitt i ett underbart mirakel. Det är ju helt omöjligt att åstadkomma allt detta himmelska i egen kraft!

Vi är på ett härligt sätt brukade, får vara mitt i flödet, och ge ut ett himmelskt budskap. Eller som det står i Luk 4:18-19  Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet och till att predika ett nådens år från Herren.    /Ingvar