Pred. 11:7 Ljuset är ljuvligt och det är gott för ögonen att se solen.
Idag satt jag och solade en liten stund utanför garaget. För första gången på länge så kändes det verkligen att solen åter har börjat att ge av sin värme och sitt underbara ljus. Att ha ljus över något är ju samma sak som att ha uppenbarelse över, eller att förstå något.
Ibland brukar jag tänka på hur det mörknat i vårt land och hur våra sinnen blivit förstockade av ett slags geggigt töcken. Tänk att det som är rätt har blivit fel, och tänk att det som är fel, i mångas ögon har blivit något som är rätt. Det har sannerligen blivit tämligen förvirrat i vårt land. Jag tänker främst på detta med vår sexuella identitet, typ manligt och kvinnligt. Men jag tror faktiskt att förvirringen är mycket värre än vi förstår. Det är så förvirrat på så många områden i våra liv. Problemet är bara att vi lever mitt i geggan och därför har väldigt svårt att se allt klart.
Jag tror dock att våren är på väg. Jag tror att solen har börjat värma i vårt land. Jag tror att det geggiga töcknet kommer att försvinna med hast när ljuset äntligen bryter fram.
De himmelska solstrålarna lyser redan, så att vi kan se istapparna som gnistrar i vårvinterns solljus. Hör hur fåglarna börjat kvittra, se hur snön smälter bort. Har du sett den första tussilagon i dikeskanten och ser du tofsviporna på åkern. Hör hur bäckarna porlar fulla av liv. Gräset grönskar, ja våren är här! Våren är äntligen här!!!! Halleluja!!!! ….ja, våren är äntligen här! :o)
/Ingvar