Här kommer den fjärde dikten. Den handlar om att inte stressa, utan låta såren läkas. I annat fall är risken stor att vi agerar utifrån våra sår istället för genom Den Helige Andes flöde.

Dikt nr.4

Säg mig lilla fågel, du som är så vacker. Du är prydd med fjädrar, som av renaste guld. Näbben är som silver, och ögon som flammande eld. Säg mig lilla fågel, du som är så vacker. Din hållning är reslig som den mäktigaste kung. Men nånting är fel, du verkar ha så ont?

 -Jag kan ju inte flyga, för jag har ont i vingen. 

-Stackars lilla fågel som har ont i vingen.

Säg mig lilla fågel du som är så vacker. Du är prydd med fjädrar, som av renaste guld. Men har du ro att vila, så vingen kan få läka?  Du min lilla fågel, du som är så vacker. Du måste gå till doktorn, så doktorn kan få tvätta. För smutsen måste bort, och varet måste ut.

 -Jag kan ju inte flyga, för jag har ont i vingen. 

 -Stackars lilla fågel som har ont i vingen.

  Du min lilla fågel, du som är så vacker. Nu är såret rent, ja nu kan vingen läka. Men allting har sin tid, och du måste ta det lugnt. Du min lilla fågel, du som är så vacker. Nu så läker vingen och snart så kan du flyga, Ja snart så kan du flyga.                                                                                                         /Ingvar