I lördags tog jag med mig barnen och åkte till Salemkyrkan i Mo. De hade frågat mig om jag kunde spela några låtar utanför kyrkan eftersom byn hade ett evenemang som kallas Riks 13. 

Det blåste rejält så textbladen levde ett eget liv.  Det är faktiskt lite jobbigt med den typ av spelning som var där. Det gäller att veta att man är älskad när i princip ingen alls lyssnar.  Trots detta är det jättevälsignat, en matematik som egentligen inte går ihop. 

När jag spelat den första svängen blev det våffla med kaffe. Joels (yngste sonens) våffla blåste iväg ner på gräsmattan. Han blev lite ledsen men han fick en ny av snälle Allan.

Den andra omgången jag spelade så kändes det plötsligt helt öppet och fritt i atmosfären. Lite speciellt att det kan kännas så olika. 

Det var väldigt roligt att träffa alla fina vänner där i Salemkyrkan. Det är en varm och brinnande församling,  väl värd att besöka! /Ingvar