Jer. 18 1-6 Detta är det ord som kom till Jeremia från HERREN. Han sade: "Stå upp och gå ner till krukmakarens hus. Där skall jag låta dig höra mina ord." Då gick jag ner till krukmakarens hus och såg att han arbetade på drejskivan. Och kärlet som han höll på att göra av leran misslyckades i hans hand. Då började han om och gjorde av leran ett annat kärl så som han ville ha det. Och HERRENS ord kom till mig. Han sade: "Skulle jag inte kunna göra med er, ni av Israels hus, så som denne krukmakare gör? säger HERREN. Se, som leran är i krukmakarens hand, så är ni, Israels hus, i min hand.
Man kan ju säga att vi är som leran på en drejskiva. Krukmakaren har gång på gång fått börja om med oss eftersom det ofta blivit lite fel. Men det som är så underbart med våran krukmakare är att han aldrig ger upp, han ger sig inte förrän resultatet blir som han har tänkt sig. Han vill att våra liv här på jorden ska få bli som han tänkt sig, och att vi ska få fungera som Jesu representanter här på jorden. På samma sätt som krukmakaren formar oss i våra liv, så formar han också vår kallelse. När jag tänker på mitt eget kall, så kan jag konstatera att det ibland blivit heltokigt. Oj vad det kan kännas pinsamt när allt blivit fel i all min iver, men det märkliga är att Gud alltid låtit mig börja om på nytt igen. Han har fullt förtroende för oss alla, och skickliggör oss hela tiden. Han ger oss verktygen och lär oss att bruka dessa, och det sägs ju att det är av misstagen man lär sig....eller? Vi har ett stort ansvar i att inte döma ut andra människor även om det skulle bli lite fel ibland, och vi kan tryggt låta krukmakaren forma just den personens helt unika egenskaper, för han är ju trots allt krukmakaren som aldrig ger upp.