Ps. 26:3 Ty din nåd är för mina ögon, jag vandrar i din sanning.

 Många av oss har nog lyssnat till ”LP-frälsta” fyllegubbar som berättar om sitt gamla liv. Det kan ju på sitt sätt vara ganska intressant, men man tröttnar dock ganska snabbt när man inser att många av dessa faktiskt skryter om sitt gamla fylleliv. Dessutom försöker man konsekvent att överträffa varandras ”tragiska” berättelse. Man borde nog hellre fokusera på det nya livet, och leva ut sin nya identitet i Kristus.

 Jag kan också konstatera att det är ganska vanligt att vi ger Gud lite extra hjälp, när vi berättar våra vittnesbörd om hans ingripanden.  Faktum är dock att vi ljuger när vi töjer på sanningen och detta är inte välbehagligt inför honom. Han är faktiskt inte ett dugg beroende av denna så kallade hjälp. Det är faktiskt mycket viktigt att vi är trovärdiga vittnen och håller oss inom sanningens ramar. Det lyser alltid igenom när det saknas substans, så det är bäst att skryta lagom.                                                              

                                                                                          :o)      /Ingvar