Det var en gång två tjugokronors sedlar som kom ut ur tryckeriet. De var båda alldeles nya, fräscha, välpressade och hade en svag doft av trycksvärta. Nu var det så att dessa båda tjugokronorssedlar fick väldigt olika liv. 

Den ena sedeln blev väl omhändertagen och hamnade i en skön och torr miljö hos en äldre dam, som vårdade sina pengar ömt i ett kassaskrin. Hon brukade räkna sina sedlar emellanåt, men i övrigt så levde sedeln ett mycket stillsamt liv. Följdaktligen så var den hela tiden välpressad och i ett mycket gott skick.

Den andra tjugokronors-sedelns liv var däremot det rakt motsatta. Den hamnade i en ficka på ett par jeans och fick följa med ett par omgångar i tvättmaskinen. Efter några veckor så ramlade den ur fickan och blåste ner i ett lerigt dike. Efter en tid av tråkig väntan så blev den äntligen upphittad av en liten flicka som var ute och lekte. 

Nu hade flickan en yngre bror som blev väldigt avundsjuk på flickan som hade hittat tjugokronors-sedeln i diket. Deras farmor fick reda på detta och gick till sitt kassaskrin och hämtade den välpressade sedeln som låg där. Hon gav den till pojken, och så kunde båda barnen gå till kiosken och köpa glass.

Det märkliga är att båda sedlarna fortfarande hade samma värde, så de fick lika mycket glass för pengarna. Det hade alltså ingen betydelse att den ena sedeln var välvårdad, medans den andra hade blivit mycket illa tilltygad av "livet".

Precis så här är det ju med oss människor. En del av oss har det riktigt bra, medans andra far väldigt illa av livet. Faktum kvarstår dock att vi alla har exakt samma värde, men tyvärr så har nog inte alla förstått just detta. Förakta därför aldrig missbrukare, tiggare, tjuvar, psykiskt sjuka  eller fattiglappar. De är precis lika älskade och underbara som både du och jag själva är. Jesus älskar oss alla precis lika mycket!  /Ingvar