Vi har många bibliska förebilder. Ett par exempel är ju Mose och David. Det som varit levande för mig de senaste veckorna är hur dessa "hjältar" faktiskt gjorde bort sig rejält vid ett eller ett flertal tillfällen. 

Om vi läser om Mose kan vi se vad som står i 2 Mosebok 2:11-15

När Mose hade blivit vuxen gick han en dag ut till sina landsmän och såg deras tunga arbete. Då fick han se hur en hebreisk man, en av hans egna landsmän, blev ihjälslagen av en egypter. Mose tittade sig omkring, och då han inte såg någon slog han ihjäl egyptern och gömde honom i sanden. När han gick ut nästa dag såg han två hebreer som slogs med varandra. Då sade han till angriparen: ”Varför slår du din landsman?” Mannen svarade: ”Vem har satt dig till herre och domare över oss? Tänker du döda mig som du dödade egyptern?” Mose blev rädd och tänkte: ”Då har det alltså blivit känt!” När farao fick höra vad Mose hade gjort ville han få honom dödad. Men Mose flydde undan farao och slog sig ner i midjaniternas land.

Ja, han hade verkligen gjort bort sig rejält. Mose flydde till Midjan och var där i fyrtio år innan det var dags att föra Israels folk ut ur Egypten och slaveriet. Mose fick trots sitt helt vedervärdiga handlande, när han "i köttet" skulle fixa Judarnas misär, vara en av världshistoriens största hjältar.

Nu är det ju faktiskt så att både du och jag har gjort, eller kommer att göra stora misstag i livet. Faktum är dock att Gud fortfarande har ett förtroendekapital för både dig och mig. Det som är avgörande för det "himmelska"förtroendekapitalet handlar om vad som finns i hjärtat. Både Mose och David är talande exempel på detta.

Jag är ju inte jättegammal, men har ändå genom åren fått erfara att livet kan vara kantat av misslyckanden och svårigheter. Min insikt i hur det faktiskt är att vara människa har ökat och personligen är jag mera sen till att döma mina medmänniskor när de misslyckas. Summa summarum, så har jag insett att Gud är helt oberoende av våra duktigheter. Han ser till hjärtat!  /Ingvar